Gädda äter gädda

En gång käkade min lillebror en daggmask. Det såg förbannat äckligt ut. Han sa att det smakade mest vatten och jord. Ingen vet fortfarande varför han gjorde det. Jag har käkat en fluga en gång. En sån där liten bananflyfä. Jag vet fortfarande inte varför jag gjorde det. En gång käkade jag och mina föräldrar svarta myror som kröp på en härlig kötträtt på Srilanka. Vi var bjudna till en stackars fattig familj på landet som serverade levande myror med dött kött. Mina föräldrar väste – Ät och le. Det var en härlig måltid. De små krypen smakade citron. Förutom dessa tillfällen äter vi i våran familj enbart döda djur…
O andra sidan händer det ju då och då att ett djur käkar en människa. Naturen tar och naturen ger. Ett naturligt kretslopp.

Tänkte skriva lite om kannibalism inom djurvärlden. Alltså djur som käkar sin egen art. Att djur dödar och käkar varandra är vanligt. Att käka någon av sin egen ”sort” är inte heller helt ovanligt. Det finns närmare 140 arter som käkar sina egna. Det vanligaste är att det är djur längre ner på näringskedjan som gör det. Mycket ovanligt att en tiger äter en annan tiger. Insekter o kryp vet ofta inte skillnad på sina egna barn och andras. Även stressade djur kan börja käka varandra. Instängda djur i dålig miljö kan börja praktisera kannibalism. Grisar och höns till exempel. Den fantastiska filmen "Alive" vittnar om liknande scenarium bland människor. Det finns aktiva eller passiva kannibaler. Hyenan är exempel på en lat och passiv kannibal.

En av de grymmaste kannibalerna inom djurvärlden är bönsyrsan. Honan käkar nämligen upp hanen bit för bit under själva parningsakten. Här snackar vi aktivitet. Mat-sex får en helt ny betydelse. Så fruktansvärt grymt. Detsamma händer bland spindlar, under parningen glömmer liksom honan vad hon håller på med… och tror helt plötsligt att hanen är ett byte o käkar upp honom.

Ett annat vackert djur är våran egen kära gädda. Den är dominerande rovfisk i våra söt och bräckvatten. Den käkar det mesta. Vattensorkar, mindre fåglar och fiskar mindre än de själva. Dessutom hänger de sig gärna åt kannibalism. Gäddan är dessutom så finurligt konstruerad av moder jord att även om de skulle upptäcka att de svalt någon från den närmaste kretsen kan de inte, om de nu mot förmodan skulle vilja, ångra sig. Tänderna är nämligen bakåtriktade, de kan inte spotta. Detta kan även innebära att de kvävs om de är för glupska och sväljer ett för stort byte.

För er som känner er sugna på att testa människokött men inte vill göra något olagligt finns det nu ett alternativ. Hufu, det är ett framtagit substitut för människokött, -”Human flesh alternativ”. Kolla in www.eathufu.com/home.asp. Där kan ni bland annat beställa Hufu och hitta recept som dumplings fyllda med Hufu. Tydligen skall människokött inte alls smaka som kyckling eller biff…spännande…

Har ni tänkt på att det är snudd på perverst att man gillar att käka äggmacka med kaviar. Ägg på ägg liksom.

Smaklig måltid
Caroline

Flodpadda

Bara en liten länk till Aftonbladet som skriver om en jättesöt historia från Kenya. Uppenbarligen har en flodhäst som tragiskt nog blev moderlös efter flodkatastrofen fattat tycke för en 100 år gammal (!) sködpadda. Kolla in den söta bilden när de ligger och gosar head to head i solskenet.
Hoppas bara den urålderliga paddan diggar sällskapet för han lär inte bli av med det i första taget - flodhästar brukar nämligen hänga kvar vid sina morsor i 4 år.
mirjam

Jag är sjukt trött på alla jättekaniner.

jättekaniner är tråååkiga.

och stora kattjävlar e också tråkiga. i alla fall om de inte är stora för att de tillhör en speciell fetras eller har någon sjukdom söm gör att de inte kan ta hand om all whiskas de käkar. Utan för att de bara är feta. och fula. och har 77 cm i midjemått.
som en klok själ en gång sade: av kebab är de kommna och till kebab ska de återgå.
mirjam

Jättepinnar - de finns på riktigt!

jag trodde jag var ganska likgilitig inför vandrande pinnar. Kände inget sting av jag-måste-klappa-den-söta-träbiten eller vad-ful-och-äcklig-fast-lite-rolig den är. Kommer inte ens ihåg Malin och Marias pinnar stickan och strået som caroline skrev om häromdagen.
Jag vet att de brukar bo i urtvättade syltburkar och det kan ju vara kul att kolla på dem genom glaset. lite som att titta på tvätt i torktummlaren eller lottodragningen på tv. Men som sagt - jag har inte brytt mig nämnvärt.

men nu!
äntligen har jag hittat en pinne som fått mitt hjärta att slå dubbla slag
- jättepinne!!!!
de existerar!!!

Hittade den här fina bilden. just denna är en väldigt sällsynt pinne. En "Malasian gigantic stick". På bilden e den 6 cm (har fötts från ett 4cm ägg) men när den vuxit klart e den 28 cm!!!! typ lika lång som en vanlig kanin.
den gillar att softa i solen. en gång i tiden hängde den med dinosauries. 1995 hittade man nämligen fossil av vandrande-pinne-ägg som daterats till att vara 44 million years old. (slå det om ni kan, jättekaninjävlar)

pinnarna, som e världens största insekt, tillhär släktet (Phasmida) och deras närmaste släktingar ser ut som blad. alltså levande pinnar och levande blad. finns säkert jätteblad åxå. Här kan du läsa mer om vad du ska tänka på om du vill ta hand om pinne hemma hos dig.

Nästa gång ska jag skriva om vanliga får. förbered er på (minst) tre livsviktiga fakta!

/mirre

Virtanen uppmärksammar jättekaniner del 2

Okej, har nu varit i kontakt med Viasats presstjänst.
Annika: "Vad sa du att du ville?"
Mirjam: "Jag undrar lite om Studio Virtanen-avsnittet med Per Hagman och en jättekanin"
Annika: "Hmm, det vet jag inget om..."

Men efter att annika snackat lite med en presstjänstpolare som kände till programmet lovade hon att återkomma.
Detta har jag fått veta.
1. studio virtanen med kaninen sändes i tisdags, med repris onsdag. (shit för sent!)
2. jag frågade om det fanns möjlighet att få en kopia. bad snällt. annika la på. efter ett tag ringde en kille från strix television upp. han lovade att fixa en kopia. han frågade också varför jag ville ha den. jag sa att jag skrev en grej om djur och tv. då blev han glad.
2 b. sen fick jag numret till "Studio Virtanens" producent. Vet inte om jag ska ringa honom - det kanske är att ta det får långt? (men jag vill ju träffa kanine...)
3. fick dvd:n till min jobbadress.
4. kollade på dvd:n hemma.

dvd:n e halvkul. först snacker de schlager i en kvart. sen e det djurets tur.
kaninen heter bamse. 10 kg. per hagman röker verkligen i tv. virtanen e nervös. hämtar en skål hagman får aska i och försöker skämta om att kaninen är tjock som anna bok. inte kul. han frågar halvinspirernade frågor och blir ännu mer nervös när kaninen rör sig. Hagman e bättre och vågar klappa kaninen.
Rickars Engfors som också är i studion frågar matten om kaninen kan para sig med Virtanen.... det var lite kul.

hmm... försökte ta en skärmdump på de tre herrarna och kaninen. e lite oteknisk så det gick inte. om jag fixar det så lägger jag upp bilden senare

är det någon som vill se programmet eller kanske ha en kopia så hör av er.

mirjam

drömmen om pinnen

När jag var liten fick jag inte ha några husdjur, inte ett endaste ett. Jag var mycket ledsen över detta. Mirjam fick ha ett marsvin, virvelmarsvinet Moses. Hon fick till och med ha det boendes i köket. Mina andra vänner Malin och Maria fick ha varsin vandrande pinne. De hette stickan och strået.

Vandrande pinnar gör inga direkta ljud. De syns knappt. Och om man ser dem ser de bara ut som en pinne bland alla andra pinnar. De kan leva i vilken behållare som helst. Fast de måste få lite luft och sallad. De behöver inte ens mer vatten än de får genom bladen och de andra grejerna som de käkar. De älskar björnbär. En underlig grej är att om man skrämmer en pinne. Detta kan man göra på olika sätt, tex jaga den eller slänga den i luften, vilket man självklart aldrig, aldrig skall göra. Då det skulle vara vandrandepinnetortyr. Men ponera att man skulle göra det och att pinnen blir rädd då kan en katalepsi utlösas. Det innebär att kroppen styvnar och benen hålls orörliga i kroppens längdriktning. Man skulle kunna säga att den spänner alla sina pinnmuskler och kniper sig själva till ett par förbannat tighta pinnar. En annan bra eller mindre bra sak är att de förökar sig själva. Japp, här är jungfrufödslar något som tillhör vardagen. De lägger små ägg som ser ut som bruna bollar med en liten gul mössa på toppen.

Ett hett tips om man vill överraska någon man tycker om är att när man är hemma hos den personen så placerar man i smyg ut en vandrande pinne, bara sådär. De är ju självständiga djur och klarar sig själva. Först kommer inget att märkas men sen när de förökat och förökat sig själva så kommer det att märkas. Din vän kommer bli glad. Mina vänner kommer snart att bli mycket glada.

/caroline

War of the superbunnies

Den tyska kaninen Rudi som jag skrev om i första inlägget har fått konkurrens. The Times skriver idag om att bilden på Rudi och hussen eventuellt skulle vara fotomanipulerad. Jag spekulerar i att matten eventuellt är en dvärg
rudi väger i alla fall 8.5 kg. En engelsk dit, Roberto från Worcester, ska enligt tidningen väga 16 kg. Det är mer. Men den engelska kaninen såg inte så inponerande ut.

mirjam

Virtanen uppmärksammar jättekaniner

Shit, typ bara några timmar efter att jag lagt ut den fina bilden på den belgiska jättekaninen har Fredrik Virtanen lyckats låna till sig ett svenskt exemplar av rasen till "Studio Virtanen" på tv8. Enligt en välinformerad källa hade kaninens matte berättat lite info om dens vikt och ålder och annat intressant. Samtidigt hade Per Hagman suttit i ett hörn och fällt ironiska kommentarer och rökt(!).
Jag har ännu inte listat ut ifall det var en livesändning eller en inspelning som kommer att sändas snart. Men i tv-tablåerna, som jag faktiskt har ganska lättillgängliga från jobbet, står det inget om någon jättekanin eller om ett Per Hagman-besök. Ska ringa presstjänsten och ta reda på mer fakta first thing 2morrow. Så håll ut.
Obs. enligt samma välinformerade källa vägde denna kanin 70 kg!!!!
Det är sjuuukt mycket.
Mirre

pingvinspan

oj oj! big news för er som inte redan sett.. det kommer en hel film om kejsarpingviner nu på fredag. I ett helt år har ett antal galna fransmän tydligen frusit, frusit lite till och sedan filmat pingviner! (shit vår blogg känns redan mesig..)
För er som undrar kan jag berätta att det finns 17 arter av pingvin (vissa säger 18). Kejsapingvinen som filmen handlar om är den största till storleken. Dock ser typ alla pingviner ut som pingviner. Om man sett filmen och känner att det vore soft att få träffa en riktig pingvin så är antarktis är ett favvoplace medans vissa pingviner föredrar ställen som södra australien, galapagos, tasmanien och riche. Om man vill träffa den söta åsnepingvninen är falklansöarna ett hett tips!

/john

ps bra pingvinmusik är penguin cafe orchestra

I like rabbits

ok. den här e lite gammal men jag bara måsta skriva om den för alla som råkat missa. Det existerar en kaninras som heter "belgisk jattekanin". De ser ut som vanliga ulliga kaniner men e lite större. typ fem, sex gånger större. de flesta väger runt tio kilo men tyska bonden Hans Wegner har en polare som "är stor som en halvvuxen man" . Fatta att vilka höjder en sådan klump kan nå när han hoppar. Det roligaste med bilden är väl ändå att Hans själv ser rund och stolt o glad ut medan kaninen bara hänger o dinglar. Jag har kollat runt lite på blocket och det verkar vara ganska stor ruljans på belgisk jättekaninmarknaden. för 150 spänn kan du bli lika stolt som Hans, om du ser till att mata djuret med näringsrik kost så den blir extra stor.
Mirre