drömmen om pinnen

När jag var liten fick jag inte ha några husdjur, inte ett endaste ett. Jag var mycket ledsen över detta. Mirjam fick ha ett marsvin, virvelmarsvinet Moses. Hon fick till och med ha det boendes i köket. Mina andra vänner Malin och Maria fick ha varsin vandrande pinne. De hette stickan och strået.

Vandrande pinnar gör inga direkta ljud. De syns knappt. Och om man ser dem ser de bara ut som en pinne bland alla andra pinnar. De kan leva i vilken behållare som helst. Fast de måste få lite luft och sallad. De behöver inte ens mer vatten än de får genom bladen och de andra grejerna som de käkar. De älskar björnbär. En underlig grej är att om man skrämmer en pinne. Detta kan man göra på olika sätt, tex jaga den eller slänga den i luften, vilket man självklart aldrig, aldrig skall göra. Då det skulle vara vandrandepinnetortyr. Men ponera att man skulle göra det och att pinnen blir rädd då kan en katalepsi utlösas. Det innebär att kroppen styvnar och benen hålls orörliga i kroppens längdriktning. Man skulle kunna säga att den spänner alla sina pinnmuskler och kniper sig själva till ett par förbannat tighta pinnar. En annan bra eller mindre bra sak är att de förökar sig själva. Japp, här är jungfrufödslar något som tillhör vardagen. De lägger små ägg som ser ut som bruna bollar med en liten gul mössa på toppen.

Ett hett tips om man vill överraska någon man tycker om är att när man är hemma hos den personen så placerar man i smyg ut en vandrande pinne, bara sådär. De är ju självständiga djur och klarar sig själva. Först kommer inget att märkas men sen när de förökat och förökat sig själva så kommer det att märkas. Din vän kommer bli glad. Mina vänner kommer snart att bli mycket glada.

/caroline